Jag vill ha en flata som statsminister. Jag... vill ha en person med aids som
statsminister och jag vill ha en bög som vice statsminister och jag vill ha nån
som inte har råd med privat sjukvård och jag vill ha nån som som växte upp på en
plats där jorden är så mättad av giftigt avfall att den inte kunde välja bort
att få leukemi.
Jag vill ha en statsminister som gjorde abort som sextonåring och en ledare som inte är det sämre av två jävliga val och jag vill ha en statsminister som förlorade sin förra älskade i aids, som fortfarande ser detta för sina ögon varje gång den lägger sig för att sova, som höll sin älskade i sina armar och visste att den skulle dö.
Jag vill ha en statsminister utan
bostadsrätt, en statsminister som köat till sjukvården, till arbetsförmedlingen,
till soc och som har varit arbetslös och blivit friställd och sexuellt
trakasserad och gaybashad och utvisad. Jag vill ha en statsminister som
genomlevt den svenska asylprocessen. Jag vill ha nån som spenderat natten i en
cell, som fått ett kors bränt utanför sitt fönster och överlevt våldtäkt.
Jag
vill ha någon som älskat och blivit sviken, som respekterar sex, som begått
misstag och lärt sig av dem. Jag vill ha en svart kvinna som statsminister. Jag
vill ha nån med dåliga tänder och taskig attityd, nån som har ätit den där
äckliga sjukhusmaten, en som är transvestit och som har knarkat och gått i
terapi.
Jag vill ha nån som har begått civil olydnad. Och jag vill veta
varför vi lärde oss, någonstans längs med vägen, att en statsminister alltid är
en clown: alltid en torsk men aldrig ett luder. Alltid en pamp och aldrig en
arbetare, alltid en lögnare, alltid en tjuv men aldrig ertappad.

At the center of non-violence stands the principle of love.

But if you think you’re gonna get away from me

You better change your mind
Because you’re going home
You’re going home with me tonight

Veronica

Jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar  är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En  gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett  tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Jag ville bara fly från mig själv
skära bort min otillräcklighet
men  med fläckarna jag glömt
är redan dömd
Jag ville vara intellektuell
Berest, belevad äckligt ung
men arvet väger tungt
Gener & anlag
Allt var ett misstag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett  tredje klass får
när alla lyssnar på dig

Kan du beskydda mig?

Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Snälla beskydda mig

...never repress. The first thing is: whatsoever is the
case is the case. Accept it and let it come -- let it come in front of you. In
fact, just to say 'do not repress' is not enough. If you allow me, I would like
to say, 'Befriend it.' You are feeling sad? Befriend it. Have compassion for
it.

Sadness also has a being. Allow it, embrace it, sit with it, hold hands with
it. Be friendly. Be in love with it. Sadness is beautiful! Nothing is wrong
with it. Who told you that something is wrong in being sad? In fact, only
sadness gives you depth. Laughter is shallow; happiness is skin-deep. Sadness
goes to the very bones, to the marrow. Nothing goes as deep as sadness.

So don't be worried. Remain with it and sadness will take you to your inner-most core. You can ride on it and you will be able to know a few new things about your being that you had never known before. Those things can be revealed only in a sad state, they can never be revealed in a happy state. Darkness is also good and darkness is also divine. The day is not only God's, the night is his also. I call this
attitude religious.

Existentialism; modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion. Den utgör ingen enhetlig skola. Benämningen har använts om t.ex Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir och Albert Camus. Till traditionen räknas ofta Karl Jaspers och ibland även Martin Heidegger. Utmärkande är övertygelsen att existensen i sig aldrig kan bli föremål för objektiv kunskap. Man betonar också det fria valets betydelse: vi väljer vårt sätt att leva, vilket ofrånkomligen leder till ångest. Kierkegaards skrifter utgjorde den moderna existentialismens förutsättning.