”Man gör sig löjlig men kanske blir man älskad. Då är det värt det.
Blir man inte älskad står man där
och är löjlig’‘

Att vara ensam är att fråga på Konsum om de kan dela på köttfärspaketet, för man behöver ju inte ett halvt kilo. Konsumbiträdet suckar och himlar med ögonenoch ser sig om efter någon annan som kan hjälpa till. "Jag är inte snål, jag är ensam!" vill man skrika. "Visst, visst!" tänker konsumetbiträdet medan hon hatande tar bort köttfärs med en spade. "150gram, går det bra eller ska jag ta bort mer, din snåla sugga?".

Som tjugoåring kan man åtminstone låtsas att man är självständig och fri. Jag vill typ inte binda mig ännu, kan man säga och begära att bli trodd. Som trettionågontingåring däremot närmar man sig hastigt stunden då vilt främmande människor ställer sig i ring runt en på gatan och sjunger: Fy skam fy skam, för ingen vill ha'na!

Allt Pia önskar är en någorlunda snygg kille som hon kan snacka livet med, som får henne att skratta och som inte är bög.

Ska det vara så mycket begärt?

- Jonas Gardell

Natten före julafton gör Pia det som måste göras för att det är jul. Fast det är inte så mycket egentligen. Julgransjävulen är klädd och pepparkaksjävlarna är redan brända och slå in julklappar kan hon göra i morgon förmiddag innan hon åker iväg till sin mamma för årets hemskaste middag. Sin egen skinkjävel har hon i ugnen just nu, och varför hon har det vet hon inte ens själv.

De hemlagade kolorna åt hon upp så tidigt som i förra veckan. Två och en halv deciliter ångestskapande vispgrädde, ett vidrigt gammalt familjerecept, julgräddkolorna från helvetet. En ny sats kola ids hon inte att göra. Hon kan äta After Eight tills hon kräks istället. Fett som fett. I år har vi inga julklappar! har de som vanligt sagt till varandra. Man måste hålla på traditionerna. Alltid lurar det någon. Annas ungar kommer att ha gjort massor av teckningar till henne och hon kommer inte kunna se vad de föreställer.

Håkan och Anna kommer med en jävla deckare av Henning Mankell som hon redan läst som följetong i Expressen. Deras mamma kommer med något fult som hon ärvt från nån gammalfaster som Pia inte ens visste att hon hade.

Själv har hon köpt dyra, dyra saker för att ge de andra skuldkänslor, de jävlarna, hon har till och med låtit prislapparna sitta kvar.

När hon kommer till helvetet ska hon åtminstone förtjäna det.

- Jonas Gardell

"Och jag är så trött på dom som va dom känner nu gör det samma"

 Steget

Grannen ovan har köpt en karaoke-maskin till sina ungar. Det är alltigenom vidrigt. Barnen sjunger hela dagarna, alltid på högsta volym. På lördagarna när de vuxna blir fulla, ska de vuxna sjunga själva.

Också på högsta volym.

De har bara en video att sjunga till. Whitney Houstons "I will always love ýou". Om och om igen, dag efter dag, kväll efter kväll, "I will always love you" på högsta volym, och absolut ingen i familjen kan sjunga.

Jävla Whitney Houston!

Grannen under har kanariefåglar. Säkert tio stycken.

När karaoke-maskinen kommer igång börjar de att skrika.

Mellan fåglarna och Whitney Houston bor Pia. Här har hon sitt liv, och vilket år som helst ska hon få ta över kontraktet.

Huset är byggt på åttiotalet. Alla väggarna utom en är i betong och går inte att spika i. Därför står Pias tavlor uppradade på golvet utefter väggarna. Det ser ut som om hon aldrig riktigt flyttat in.

Det har hon inte heller. Hennes hem är provisoriskt liksom hennes liv är provisoriskt.

Hon har en jättelik kyl och en jättelik frys och ett jättelikt tomrum inom sig. Såväl frysen som tomrummet försöker hon fylla med glass men lyckas inte särskilt bra. Pia är inne i ännu en av sina jag-är-över-trettio-och-har-inte-hittat-nån-att-leva-med-och-jag-måste-få-barn-innan-det-är-försent-kriser.

Hon är över trettio och har inte ens lyckats få nånstans där hon har rätt att vara kvar. I tretton år har hon flyttat runt i andra hand.

Smugit i trappuppgågar, hukat i tvättstugor, glidit som ett osynligt spöke genom portarna.

"Önskas: lägenhet i innerstan, 3-4a, äldre, högt i tak, stuckatur, balkong, kakelungnar, låg hyra. Finnes etta i Västra Flemingsber. Svar till: "Jag knullar vem som helst för ett förstahandskontrakt!"

-Jonas Gardell

I myself have never been able to find out precisely what feminism is:  I only
know that people call me a feminist whenever I express sentiments that
differentiate me from a door mat or a prostitute.  ~Rebecca West, "Mr Chesterton
in Hysterics: A Study in Prejudice," The Clarion, 14 Nov 1913, reprinted
in The Young Rebecca, 1982

Barney quotes

Advising Ted not to look up old girlfriends:

“There are only two reasons to date a girl you've already dated: breast implants.”

Reminiscing about his first sexual experience: “That was the night I was born. I rose like a phoenix from her mentholated bosom and strode into the world, Armani-clad and fully awesome.”

"Hur reder man ut något som inte längre är verkligt, i något som en gång för alla brustit? Hur finner man sig tillrätta? Fortsätta måste man, än är det för tidigt för att dö. Tjugo år, trettio år, fyrtio år till.

Varje dygn har fortfarande tjugofyra timmar, och fortfarande måste man äta, sova, betala hyran, svara i telefon, pynta till julaftnar.

Det är väl så man gör: utför mekaniskt allt det invanda-

skriver julklappsrim, läser kvällstidningen, torkar av diskbänken. Varje dag, flera gånger varje dag måste diskbänken torkas a och disken plockas ur stället.

Ändå har det brustit, och hur man än anstränger sig för att perfekt utföra vardagssysslorna kan inget åter bli vad det en gång var."

- Jonas Gardell